Om Kontoret för Keramiska Studier (KKS)
Foto: Maja Borg Hurtig.
Kontoret för Keramiska Studier (KKS) är en arkeologisk forskningsresurs med inriktning på både förhistorisk och historisk keramik.
Verksamheten drivs av arkeologerna Torbjörn Brorsson, som disputerade vid universitetet i Kiel 2005, och Filmo Verhagen, som disputerade vid Uppsala universitet 2024. Tillsammans representerar de en bred kompetens som spänner från nordisk förhistoria och medeltid till antikens Medelhavsområde.
KKS samarbetar med olika grävande institutioner och flera universitet. Uppdrag och forskningsprojekt kommer huvudsakligen från Sverige, men verksamheten omfattar även internationella samarbeten i bland annat Danmark, Norge, Tyskland, Nederländerna, Polen och Island.
Kontoret för Keramiska Studier erbjuder analyser och tolkningar av keramiska material i vid bemärkelse. Det omfattar inte bara keramikkärl, utan även andra typer av keramiska artefakter såsom tegel, kakel, gjutformar, deglar och klinelera. Arbetet inkluderar också frågor kring funktion och tolkning, exempelvis att skilja mellan olika typer av ugnar, såsom keramikugnar och bakugnar.
KKS erbjuder framför allt specialistkompetens. Drivkraften är ett starkt forskningsintresse för keramik och dess betydelse i både förhistoriska och historiska sammanhang.
Analysmetoder
KKS utför flera olika typer av analyser.
Registrering och bearbetning
KKS har erfarenhet av keramik från samtliga tidsperioder i hela Skandinavien.
Godsanalys
Tunnslip av keramik används för att bestämma hur keramikkärl framställts. Lertyp och magring fastställes.
Kemisk analys - ICP
Med hjälp av ICP-analys fastställes lerans kemiska sammansättning.
ICP-analys används för proveniensbestämning av keramik.
Termisk analys
En termisk analys syftar till att fastställa kärlets eller lerans brännings- temperatur. Analysen används för att bestämma funktionen av bränd lera.
Icke-destruktiv pXRF elementanalys
Keramiska Studier använder en Bruker S1 Titan pXRF för snabb och icke-destruktiv elementanalys av keramik, deglar, gjutformar och metaller. Metoden påvisar kemiska sammansättningar som ger insikt i proveniens, råmaterial, produktionsteknik och teknologiska variationer mellan platser och verkstäder.