Nyhetsarkiv

Innovationsprocesser, kunskapsförmedlingssystem och mobilitet i sydskandinavisk stenålder

Mobilitet – av människor, idéer och materiell kultur – är ett sedan länge etablerat forskningsområde inom stenåldersarkeologin. De senaste femton åren har migration emellertid fått förnyad aktualitet. Anledningen är att utvecklingen inom arkeogenetisk (DNA) forskning gett oss ny kunskap om människans genetiska förhistoria.

Resultaten visar att omfattande genflöden och mobilitet med upprinnelser i olika tider och sammanhang påverkat populationers genetiska sammansättning. I sydskandinavisk stenålder ser vi till exempel såväl kontinuitet från tidigare jägare- och samlargrupper, som influenser över tid kopplade till jordbrukande grupper i Centraleuropa och områden norr om Svarta havet.

Men även om vår kunskap ökat på ett helt fantastiskt sett, har arkeologin ännu inte lyckats omvandla dessa resultat till ny kunskap och förståelse av vad som faktiskt hände under yngre stenåldern. Främst beror detta på att resultaten inte integrerats i arkeologisk forskning. Följden är att vi ännu inte förstår de specifika formerna för stenålderns mobilitet som vi har att göra med. Vi förstår inte heller hur variationer i olika former av migrationsprocesser påverkat människornas liv och materiell kultur eller vilka konsekvenserna var för stenålderns samhällen.

I vår forskning tar vi oss an dessa områden. Med fokus på innovationsprocesser och kunskapsförmedlingssystem undersöker vi nya sätt att förstå förändring och kontinuitet i södra Skandinaviens yngre stenålder, från cirka 4 100 till 1 700 f.v.t. Det gör vi genom att kombinera resultat från arkeogenetik (DNA) med resultat från uppdragsarkeologiska undersökningar och förena dessa i tolkande teoretiska perspektiv hämtade från arkeologin, teknologi-och-samhällsstudier samt mobilitetsstudier.

Vi utforskar variationer i tid och rum vad gäller mobilitet, populationsförändringar och förändringar i människors materiella liv. Det gör vi genom att med hjälp av GIS och C14 analyser studera människornas platsanvändning och förändring av landskapet över tid och rum. Vi genomför också specialiserade teknologiska analyser av stenålderns materiella kultur samt nya arkeogenetiska (DNA) analyser. Vi är innovativa i att integrera analyser av tidigare underutnyttjat material från omfattande uppdragsarkeologiska utgrävningar med arkeogenetisk data. Det ger oss unika möjligheter till kunskap om variation över tid och rum.

Med utgångspunkt i dessa analyser testar vi teoretiska modeller för migration mot våra resultat. Ambitionen är att våra slutsatser ska förklara de betydelser som innovationsprocesser och system för kunskapsöverföring haft i stenålderns mobilitet. Genom att undersöka hur mobilitet tog sig uttryck på olika platser i olika sammanhang och tider, är vårt mål att presentera ny kunskap om och förståelse av migration i södra Skandinavien under yngre stenåldern. Vi förväntar oss att våra resultat ska inspirera till nya sätt att förstå mobilitet i ett långtidsperspektiv, migration i andra (för)historiska perioder och potentiellt också i vår samtid.

Samarbetsprojekt mellan: Linnéuniversitet, Sydsvensk Arkeologi, Stockholms universitet samt Keramiska Studier.

Projekt innovationsprocesser, kunskapsförmedlingssystem och mobilitet i sydskandinavisk stenålder

Kakel med Gustav II Adolf i Tartu, Estland
Vid utgrävningar i centrala Tartu i västra Estland påträffades flera kakelplattor med motiv föreställandes Gustav II Adolf. Han var kung i Sverige mellan 1611 och 1632, och Gustav II Adolf är ju starkt förknippad med stormaktstiden och den svenska expansionen i Östersjöområdet. Tartu blev svenskt år 1625 och det är troligt att kakelugnen med kakelplattorna med Gustav II Adolf tillverkades mellan 1625 och 1632.

ICP-analyser har utförts på två kakelplattor med Gustav II Adolf, på en tegelsten med ett avtryck från en hund samt på två trebensgrytor i glaserat rödgods.

Analyserna visade att de två kakelplattorna var tillverkade av en kakelugnsmakare som var verksam lokalt i Tartu, och att man därmed inte exporterat kakelplattorna från nuvarande Sverige. Tegelstenen med avtrycket från hunden var tillverkad i norra Tyskland eller Polen, och den hade sannolikt skeppats med båt över Östersjön. De två trebensgrytorna var däremot tillverkade vid en keramikverkstad i Tartu.

Analysen har utförts i samarbete med Rivo Bernotas vid Arheox Ltd. i Estland. Arheox har även tagit fotona på kakelplattan och på murstenen.

Medeltida keramik från Lund
Inom arkeologin är Lund en av de viktigare städerna, där ämnet medeltidsarkeologi och sedermera historisk arkeologi såg dagens ljus vid universitetet. Staden, som en gång i tiden var en av de mest betydelsefulla städerna i det danska riket, och sedan 1666 mest känd för sitt universitet. Lund grundades under senare delen av 900-talet och på vissa områden i de centrala delarna finns det flera meter tjocka kulturlager och studier av olika fyndmaterial har använts som förebild för andra platser och material i södra Skandinavien. Redan på 1920-talet identifierades en typ av keramik som vi idag benämner för Östersjökeramik, med en datering till 1000- och 1100-talen, och det var arkeologer i Lund som namnsatte denna keramik, som idag uppträder i hela södra Skandinavien och i delar av Baltikum.

Under 2019 har arkeologer från Kulturen i Lund, Arkeologerna och Sydsvensk Arkeologi undersökt delar av en tomt på kvarteret S:t Mikael, bakom Domkyrkan i Lund. På var tomten låg under medeltiden ett Dominkanerkonvent, även kallat Svartbrödrakonvent (utifrån den svarta klädnaden). Fyndmaterialet från utgrävningen består av allehanda föremål från omkring år 1000 fram till modern tid. Keramiken domineras av den ovan nämnda Östersjökeramiken, men det finns även en stor mängd andra typer av keramik. Det är drejat svartgods från framför allt Hansastäderna i norra Tyskland, så kallade Pingsdorf- och Paffrath-keramik från området kring Köln och Bonn i Tyskland. Glaserade rödgodskannor från Lund, från andra delar av dåvarande Danmark, Holland och Tyskland och ett förhållandevis stort medeltida keramikmaterial från England. Vi kan se att den engelska keramiken uppträder i Lund innan både den tyska och holländska. Från skriftliga källor vet vi att de första biskoperna i Lund kom från England, och därmed har vi också belägg för att man i Lund inte bara importerat kärl från England.

Man har även låtit sig inspireras av den engelska keramiken när man gjorde sina egna lokaltillverkade kärl. Ett litet intressant fynd är delar av en miniatyrhäst med möjlig ryttare, och detta lilla föremål har tillverkats i närheten av Köln, och det har sannolikt använts som en leksak. Nu var det inte munkarna som lekte med denna eftersom föremålet dateras till mitten av 1500-talet och redan år 1536 inträffade reformationen i Danmark och svartbrödrarnas dagar på tomten var räknade.

German trade to Iceland and to the trading site Gautavík – ICP-aanlayses of redware and bricks
Gautavík is a trading site in Berufjörður in the east of Iceland. It was one of the most important harbours in East Iceland and was mentioned several times in the Icelandic Sagas and in medieval annals. During the later years of the 16th century and the early 17th century the site fell out of use because the harbour basin had been silted and shipping was difficult. Archaeological excavations have revealed a settlement area with several booths made of turf, typical for Icelandic trading sites, a round brick structure interpreted as drying kiln or sub-structure for a blubber or sulphur kiln. In a new assessment of the site, based on an analysis of written sources from the 16th century, it was suggested that during the 16th century and until its end Gautavík was a trading site for Bremen merchants.

The excavation of the site has revealed 482 fragments of imported ceramics such as redwares and Rhenish stoneware, a relatively large amount, dating mainly to the 16th century. The provenance of the redwares could not be determined without analyses.

Torbjörn Brorsson have analysed a selected material from Gautavík, which consists of sherds from 13 redware tripod vessels and from two pieces of bricks. The ICP-analysis showed that 12 of the 13 sherds found at Gautavík belong to vessels manufactured in or near Bremen. However, one sherd has belonged to a vessel that was made in central or north-eastern Netherlands. Two bricks from Gautavík have also been analysed and these show similarities to ceramics from Schleswig-Holstein and more precise the area between Lübeck and Kiel, without Lübeck being the production site of these.

The ICP-analyses of the pottery have then confirmed the written sources and it shows how valuable it is to combine different disciplines.

The study was made together with Natascha Mehler (Bremerhaven/Vienna), Guðmundur Ólafsson (Reykjavik),

Bart Holterman (Bremerhaven), Joris Coolen (Schleswig/Münster) and Ragnar Edvardsson (Bolungarvík) and it was published in the book “German Trade in the North Atlantic c. 1400-1700” by Arkeologisk Museum in Stavanger.

Uranienborgs slott på ön Ven
År 1580 var Tycho Brahes observatorium och slott Uranienborg på ön Ven i Öresund färdigbyggt. Det innehöll all den senaste vetenskapliga utrustning som den egocentriska vetenskapsmannen kunnat införskaffa. I källaren låg ett kemiskt laboratorium, det fanns balkonger i varje väderstreck för astronomiska observationer, instrument för att göra exakta mätningar av himlakropparnas position, en storslagen matsal, flera gästrum för forskare och kungligheter, en botanisk trädgård och ett pappersbruk, vilket möjliggjorde utgivning av Brahes egna publikationer. Några år senare skulle Uranienborg kompletteras med ett nytt modernt observatorium, kallat för Stjärneborg.

Tycho Brahe hade fått ön Ven i livstids förläning av den danske kungen Fredrik II och med det beslutet kunde Tycho även titulera sig länsherre. På ön bodde vid den här tiden 200-250 personer uppdelade på 40-50 hushåll. Människorna på ön fick nu börja med dagsverken åt Tycho, och det var inte populärt. Tycho Brahe kom att kallas för en bondeplågare och han var hatad på ön långt efter att han tvingats lämna Ven år 1597. Ganska snart efter att han lämnat ön började man att riva Uranienborg och det enda som finns kvar idag av det forna renässansslottet är en stor grop, som idag utgör tillsammans med Stjärneborg och Tycho Brahe-museet viktiga turistattraktioner för Ven och Landskrona stad.

Tycho Brahe-museet på Ven kommer att under 2019 öppna en ny utställning och olika aspekter av Tycho Brahes liv och de människor som bodde på Ven kommer att belysas. I samarbete med Landskrona kulturförvaltning har därför ett projekt kring Tycho Brahe och Uranienborg påbörjats. Syftet är att försöka utröna var byggnadsmaterialet till slottet kom ifrån och var de vardagsföremål som Tycho använde tillverkats. På Ven hade Tycho uppfört ett tegelbruk och det är möjligt att murteglet tillverkades från lokaltillverkat tegel, men det fanns även kakelugnar på Uranienborg och frågan är ju var dessa tillverkades. De fat som Tycho hade på bordet eller de trebensgrytor som maten tillagades i kan ha varit tillverkade i Skåne eller på Själland och analyser har utförts för att se var dessa tillverkats. Det fanns dessutom fat och andra lerkärl av tysk och holländskt proveniens, men analyserna har visat att det framför allt fanns själländsk keramik på Uranienborg. Endast ett fåtal kärl förefaller ha varit från den skånska sidan av Öresund. Dessutom förefaller det ha funnits tegel som kom från det lokala tegelbruket men däremot var kakelugnarna sannolikt från Köpenhamn och Helsingör. Tycho Brahe var född på

Knutstorps gods i Skåne, men det var av kungen i Köpenhamn som har fick sina inkomster och det verkar som att Tycho som vetenskapsman på Ven hade mest frekventa kontakter med Själland.

Studien av fyndmaterialet kommer att fortsätta under 2018 och målsättningen är att allt arkeologiskt material som grävts upp från Uranienborg ska katalogiseras och bearbetas vetenskapligt. Projektet sker i samarbete med Tycho Brahe-museet, Landskrona stad.

Bildtext: Fat med fågelmotiv. Fatet är sannolikt tillverkat i norra Själland.

Täljstensmagrad eller asbestmagrad keramik
I Bohusläns museums samlingar i Uddevalla finns ett smärre antal skärvor av förhistorisk keramik där lergodset delvis är uppblandat (magrat) med ett täljstens- alt asbestmineral. Täljstensmagrat gods är vanligt förekommande i de samtida norska järnåldersmaterialen. Asbestkeramik är däremot inte så vanligt i de syd- och mellanskandinaviska områdena, utan påträffas oftast i den Norrländska och Östskandinaviska keramiken från sten- och bronsålder.

Täljsten är ofarligt för människan men däremot är asbest i vissa former ett mycket hälsofarligt material. Därför är det viktigt att kunna identifiera om det finns skärvor av asbestuppblandad keramik i samlingarna så att vi kan minimera hanteringen av dessa föremål och förvara dem i avpassade skyddsförpackningar.

Till idag har därför ett fyrtiotal skärvor täljstensmagrad eller asbestmagrad keramik identifierats från sammanlagt 18 platser i Bohuslän. Keramiken kommer först att studeras okulärt där vi avser att försöka skilja på asbest- respektive täljstensmagradkeramik, men ett antal skärvor kommer även

att bli föremål för ICP-analys (ICP = Inductively Coupled Plasma). I denna analys fastställer 44 olika grundämnen, och datan kommer sedan att användas för att identifiera vad som är asbest respektive täljsten.

Genom denna kunskap kommer vi kunna agera och ta ställning till behovet av att hantera och förvara eventuell asbesthaltig keramik på ett adekvat och säkert sätt. Vi kommer även ha fått kunskap om på vilken typ av platser som asbest- eller täljstensmagrad keramik uppträder i Bohuslän och om denna typ av keramik kan ha tillverkats i nuvarande Norge eller ej, genom jämförande studier av norska material.  En viktig del i studien är att diskutera vad förekomsten av asbest- och/eller täljstensmagrad keramik kan ha haft för social betydelse.

Projektet genomförs i samarbete med Ingela Lundin vid Bohuslän museum och finansieras av stiftelsen Carl Jacob Lindebergs fornminnesfond, till vård av fornlämningar inom Bohuslän och Dalsland.

Jesus kom från Höganäs
Analyser i form ICP-analyser har bekräftat att Jesus kom från Höganäs i NV Skåne. Resterna efter en 3-4 m hög Jesusstaty som grävdes upp i en åker i Börje utanför Uppsala har visat sig tillhört en Kristusstaty som en gång var placerad i Lena kyrka i Vattholma. Fram till 1904 ska det ha stått en stor Kristusstaty vid altaret i kyrkan och vid en renovering 1962-1963 togs den bort och försvann därefter. Statyn ska ha varit ett verk av den danske bildkonstnären Bertel Thorvaldens Den Uppståndne Kristus, och det finns idag en identisk i Vor Frue kirke i Köpenhamn.

ICP-analyser som utfördes av Kristusstatyn från åkern i Börje har visat att leran som hämtades till statyn kom från Höganäs eller möjligtvis Skromberga utanför Helsingborg.

Länk: jesus-kropp-analyserad-pekar-mot-lena »

Konferens
”Baltic- and North Atlantic Pottery Research Group” 7-8 april 2016
För första gången på 40 år har forskare som arbetar med medeltida och senare keramik i norra Europa träffats och diskuterat aktuell forskning. Mötet ägde rum på Historiska Museet i Stockholm och bland annat tog man tillfället i akt och tittade på den unika samlingen av keramik från Kalmar Slottsfjärd.

På mötet fanns ett 40-tal deltagare från åtta olika länder och sammanlagt 21 föredrag presenterades. Stämningen var mycket god och det är mycket tydligt att den här typen av möten har saknats i norra Europa. Redan nu bestämdes att nästa möte ska äga rum i Tallinn/Tartu i Estland 2018.

Torbjörn Brorsson var en av arrangörerna och han höll även ett föredrag om ICP-analyser. Det är mycket klart att ICP-analyser är idag den viktigaste analysmetoden för att proveniensbestämma keramik. Torbjörn ingår nu även i den grupp som ska arrangera nästa möte i Estland.

Contact – Pitted Ware in Djursland and contacts across the Kattegat in the Middle Neolithic
Keramiska Studier ingår sedan 2014 i ovanstående projekt och syftet med detta är att studera framför allt den gropkeramiska kulturen under perioden 3200 till 2300 f. Kr.

Genom att bland annat analysera keramikskärvor från olika platser i Jylland, Bohuslän, Halland och Skåne försöker vi påvisa hur frekventa kontakterna över Kattegatt kan ha varit. Det har utförts en stor mängd ICP-analyser och XRF-analyser för proveniensbestämning och för närvarande analyseras 60 tunnslip av både gropkeramik och trattbägarkeramik för att kunna diskutera hantverket och eventuella likheter och skillnader mellan de olika regionerna.

Keramiken som analyseras kommer bland annat från boplatserna Kainsbakke, Kirial Bro, Ginnerup och Højvang i Jylland, från Anfasteröd, Bokenäs, Skredsvik i Bohuslän, från Olas, Trönninge och Lindsberg i Halland samt från Jonstorp i Skåne.

Deltagare i projektet kommer bland annat från Kiels universitet, Museum Østjylland i Grenå, Moesgårds museum i Aarhus, Köpenhamns universitet, Oslo universitet, Bohusläns museum, Göteborgs universitet samt Keramiska Studier i Höganäs. Projektet finansieras av den danska forskningsfonden VELUX och projektledare är Dr. Lutz Klassen vid Museum Østjylland i Grenå.

Keramik från ett bronsåldersgravfält i Halmstad och från ett järnåldersgravfält i Linköping
Under hösten 2014 arbetar Torbjörn Brorsson bland annat med två keramikmaterial från två gravfält i Halland respektive i Östergötland.
Under 2013 undersöktes gravfältet i Övraby utanför Halmstad och här fanns flera välbevarade urnor med ben och dessutom fanns det flera fynd av deglar som påvisade att man ägnat sig åt bronshantverk på en närliggande boplats. Möjligtvis är det en smed som blivit begravd i en av skeppssättningarna på gravfältet. Materialet är mycket intressant och bland annat finns det kärl som har likheter med keramik i norra Halland, men även med material från Appalle i Uppland. Likheterna med exempelvis Skåne och Blekinge är däremot få.

Undre 2014 undersöktes ett gravfält i Gärstad utanför Linköping. Keramikmaterialet var betydande och bland annat framkom det 180 gravar varav minst hälften innehöll keramik.

Torbjörn under utgrävning av urnor i en dubbelgrav i Övraby.

Gravfältet i Gärstad har daterats till förromersk järnålder och man kan redan vid den preliminära bedömningen se att materialet är homogent, men att det finns en stor mängd keramikkoppar.

Keramikkärlen har använts som benbehållare, men flera av kopparna har däremot varit bikärl. Kärlen var mycket fragmenterade men flera av dem har trots detta varit möjligt att rekonstruera.

Arbetet med keramiken från gravfälten sker i samarbetet med Gisela Ängeby, Riksantikvarieämbetet UV Väst i Mölndal respektive Annika Helander, Riksantikvarieämbetet UV Öst i Linköping.